För ett hyggligt (arbets)liv
 |
|
Heikki Pohja |
Arbetarförjållandena
är
en central fråga i arbetslivet. Arbetsförhållandena
och deras effekter kan värderas ur många olika
aspekter. Trivseln i arbetet och arbetarskyddet
sammanhänger med den anställdes hälsa, men även
med arbetets lönsamhet och övriga ekonomiska värden.
Att orka i arbetet, vilket man allmänt vill främja,
beror direkt på arbetsförhållandena och deras
utveckling.
Utvecklandet
av arbetsförhållandena är inte enbart en
branschspecifik eller finländsk målsättning. Det är
en i högsta grad internationell och världsomspännande
målsättning och gemensam fråga. De praktiska åtgärderna
verkställs i sista hand på den enskilda
arbetsplatsen och –stationen. Dock uppgör man på
branschnivå, både nationellt och internationellt,
viktiga spelregler och villkor för en gemensamt
godtagbar miniminivå.
I
utvecklandet av arbetsförhållandena är
Internationella arbetsorganisationen (ILO) den
viktigaste världsomspännande påverkaren. ILO
etablerades redan år 1919 och blev år 1946 en
underorganisation till FN. ILO fungerar på
trepartsbasis, dvs. i dess verksamhet deltar i tillägg
till medlemsländernas regeringar, även arbetstagar-
och arbetsgivarrepresentanter från samtliga medlemsländer.
ILO
har godkänt ett stort antal avtal och resolutioner,
som fastställer arbetslivets grundrättigheter. ILO följer
även med hur dessa avtal tillämpas och befattar sig
med avtalsbrott i medlemsländerna. Allt viktigare har
det i ILO:s verksamhet blivit att ge tekniskt och övrigt
bistånd åt länder, som önskar utveckla sitt
arbetsliv i bättre riktning. Under senaste tiden har
t.ex. Kina börjat visa intresse för samarbete med
ILO, vilket, beaktande Kinas stora befolkning och
arbetskraft (ca 700 miljoner) kan anses vara en även
i världsomfattande perspektiv, viktig fråga.
Internationella
arbetsorganisationen är även, som många andra,
intresserad av eller borde man kanske säga bekymrad
över den allt globalare ekonomins effekter på
arbetslivet och även livet i övrigt. ILO:s målsättning
är att skapa hyggliga arbetsförhållanden och –villkor
för alla (decent work).
Ordet
globalisering har börjat användas i större grad
sedan början av 1990-talet. Man har försökt översätta
ordet till olika språk men även hos oss används i
alla fall ordet globalisering. De flesta verkar veta
och känna till vad det gäller: att pengar,
produktion och information snabbt och i stor grad rör
sig över de nationella gränserna.
Globaliseringen
har följder, som sträcker sig nästan överallt och
till alla områden i livet. I arbetet och på fritiden
kan man i allt högre grad observera dessa
multinationella följder. Följderna är ibland så
kraftiga, att de kan få även en stor stat på knä
eller åtminstone att vackla. Argentina utgör ett av
de senaste exemplen.
Internationella
arbetsorganisationen har beslut ta itu med de
utmaningar globaliseringen medför. I detta hänseendet
är den inte ensam och den enda. Globaliseringen
behandlas ju även nu i många olika forum och många
sakkännande instanser är aktiva i frågan.
ILO:s
initiativ är dock speciellt värdefullt och betydande.
ILO:s generaldirektör har sammankallat en kommission,
vars mandat är ovanligt omfattande och vars sammansättning
är möjligast sakkunnig, representativ och prominent.
Som ordförande fungerar två sittande presidenter,
Finlands och Tanzanias presidenter. Dessutom består
kommissionens medlemmar av 19 erfarna och kunniga
personer, alla personliga representanter och inte
representanter för sina stater eller andra
institutioner. I kommissionen ingår dessutom fem övriga
medlemmar på vägnar av sitt yrke. De representerar
ILO:s förvaltningsråds grupper.
Denna
världskommission, som den officiellt benämns, har fått
till uppgift att utreda globaliseringens sociala
dimensioner. Detta omfattar nästan allting och förutsätter
att man noga sätter in sig även i den ekonomiska
verksamheten.
Överallt
i världen ställer man stora förhoppningar på
kommissionens arbete. Det är även synnerligen
betydande, att vår egen president, Tarja Halonen
leder detta företag. Det förtäljer även om den
uppskattning vår president röner i internationella
sammanhang.
Kommissionens
uppgift är att först utreda fakta. Den skissar upp
globaliseringens huvudkonturer och dynamik. Vi har ju
redan i och för sig rikligt med information om
globaliseringen. Nya utredningar och artiklar
publiceras nästan dagligen.
Vi
vet bl.a., att av världshandeln är EU:s andel cirka
40 procent, Nord-Amerikas 20 procent och Japans och
Central-Asiens 35 procent. Vi vet även att av de
direkta utländska investeringarna kommer 95 procent
från utvecklade och industrialiserade OECD-länder,
vilka till 75 procent även är mottagare av dessa
investeringar. Finans- eller penningtransaktionernas
andel av vår bruttonationalprodukt har ökat snabbt
och kännbart: år 1971 var detta förhållande 15:1,
år 1980 30:1 och år 1990 redan 78:1. Samtidigt har
produktionsinvesteringarnas attraktivitet sjunkit.
Vi
vet även att 1,1 miljarder av människorna lever på
inkomster mindre än en euro per dag och att 14
procent av världens befolkning äger 75 procent av världens
förmögenhet och produktion. Å andra sidan har
deltagandet i den internationella produktionen och
handeln höjt månget utvecklingslands levnadsstandard
synnerligen snabbt, vilket speciellt hänt i sydöstra
Asien.
I
den av ILO tillsatta kommissionens uppgift ingår en
bredbasig dialog med olika intressegrupper och
medborgarorganisationer såväl på nationell som på
internationella nivå. Komissionen hör även skilt
representanter för intresseorganisationerna, såväl
arbetsgivarnas som den internationella fackliga
centralorganisationens dvs. Fria Fackföreningsinternationalens
(FFI) representanter.
Kommissionen
behandlar globaliseringens följder. Den utreder hur
globaliseringen inverkar på sysselsättningen, människovärdigt
arbete, fattigdom, ekonomisk tillväxt och en human
utveckling på olika håll i världen.
Kommissionen
ämnar även, via dialog, söka de element, på basen
av vilka man kan bygga en bred enhällighet och utreda,
hur de olika aktörernas resurser kan mobiliseras till
gemensam nytta.
Det
viktigaste är kanske att kommissionen inleder en
process, genom vilken globaliseringens nyckelfrågor
kan behandlas öppet, representativt och mångsidigt.
Kommissionen borde ha sitt arbete slutfört i slutet
av år 2003, men man kan väl redan nu säga, att ärendet
inte blir färdigt härmed. Som bäst främjar dock
kommissionens arbete i betydande grad behärskandet av
denna invecklade tendens och en allt rättvisare fördelning
av nyttan. Målsättningen är ett hyggligt arbete och
ett hyggligt liv för alla människor.
Heikki
Pohja
Skribenten
är verkställande direktör för Arbetslöshetsförsäkringsfonden.
[till
början] [till första sidan] |
